Rörlig igen.

Blev inte så mycket vila som jag hade tänk idag men är man rastlös så är man.
Började dagen med en frukost hos syster med Emil och Oliver. Det har blivit lite av en tradition att gå över dit på onsdagar då hon är ledig.
Millan ville ner på stan en vända så jag och Oliver hängde på så det blev en skön promenad på förmiddagen.
Jag passade på att köpa mig en våg för nu ska gravidkilona bort och en ram till Moas teckning hon gjorde till Oliver medan vi låg på BB. Så den ska hängas upp ovanför hans säng. 💕
Efter några timmar på stan blev det en promenad hem igen.
Jag bara älskar att jag äntligen kan ut och gå promenader igen utan att få ont! Det bara ett par riktiga promenadskor som måste införskaffas.

Trött mamma

Efter att ha varit pigg och haft massvis med energi så har tröttheten kommit över mig.
Jag har ju hållt igång rätt bra sen Oliver kom och nu börjar det ta ut sin rätt. Jag har inte överansträngt mig utan lyssnat på vad min kropp klarar men en vilodag kanske hade varit bra.

Angående tidigare inlägg då jag skrev om amningen så har jag en app som klockar varje gång jag ammar så man får lite koll på hur ofta och länge Oliver äter.
Man kan ju säga att det blir några gånger om dagen.

BVC

Igår hade vi besök av våra BVC-sköterska. Hon informerade lite om vad BVC är till för och jag tog upp lite funderingar som jag har kring amningen. Så jag hoppas det vill lätta lite. Som det är nu så äter Oliver lite och somnar sen vid bröstet. Jag försöker väcka och rapa han men han är omöjlig. Han sover 10-15 min och sen ska han ha mer och så håller vi på 3-4 gånger innan han är nöjd. Så det är lite frustrerande.

Sköterskan kollade också vikt och han har gått upp lite. När vi lämnade BB så vägde han 4445 g och nu 4460 g så det är inte mycket men sköterskan trodde att han precis har börjat gått upp i vikt nu efter födseln.

Annars såg allt bra ut och Oliver känns som en nöjd liten bebis 😊

Lyckobubbla

Vi har installerat oss här hemma nu och börjat lära känna den nya familjemedlemmen.
Moa är så otroligt stolt över sin lillebror och vakar över han hela tiden. Hon hade det lite jobbigt dom första dagarna med att han kräver så mycket tid men det har börjat lagt dig nu och vi försöker göra henne delaktig så mycket hon vill så hon känner att hon får vara med.

Vi försöker få lite rutiner på allt här hemma och det går hyfsat bra. Oliver sover riktigt bra på nätterna och jag hoppas det håller i sig, nu vaknar han 2 gånger.
Dagarna består av amning, promenader, åter amning och massa mys och jag älskar att leva i min lilla lyckobubbla just nu! Livet kunde inte vara bättre! Jag har en fantastisk pojkvän som jag älskar mer än någonsin och värdens bästa barn! ❤

Hemma

Igår eftermiddag fick vi åka hem och det var med blandade känslor. Vi lämnade våran trygghet. Den röda knappen som man bara behövde trycka på när man undrade något, hade ont eller när Oliver blev hungrig så kom det in färdig ersättning som var lagom varmt.
Men samtidigt så längtade vi alla så otroligt mycket efter Moa och att få vara hemma och låta allt sjunka in. Och det vägde tyngst så efter vi träffat barnläkaren och min läkare så var det grönt ljus att åka så vi packade ihop och åkte hem.

Hemma har allt gått så bra det kan.
Jag kämpar på med amningen som mer och mer börjar komma igång och Oliver är så nöjd med livet. Han är verkligen helt perfekt!
Natten var lugn, han vaknade två gånger och ville ha mat och ny blöja sen har han sovit så gott igen.
Jag är så otroligt stolt över Emil som får ta så mycket av nätterna då jag knappt kan röra mig. Det är han som kliver upp och fixar med ny blöja, blandar ersättning, hjälper mig upp och lyfter över Oliver till mig så jag kan amma.
Han är verkligen min klippa! ❤

Förlossningen

Äntligen är han här, våran guldklimp! Känslan är helt fantastisk och vi njuter av varje sekund.

Allt började igår med att vi blev inskrivna på BB kl. 07:00, vi fick komma in på ett rum där dom satt dropp och vi fick byta om inför kejsarsnittet.
Vid 09:30 träffar vi läkaren som ska göra snittet och går igenom alla detaljer.
Nu var det nära och nervositeten steg rejält. Sen när vi precis ska till och rulla ner till operationen så fick dom in ett akutfall så det var bara att fortsätta vänta (Dom längsta timmarna i mitt liv.) Men 13:45 tittar en barnmorska in och berättar att 14:05 är det våran tur och nu gick det undan.
Helt plötsligt låg vi inne på operationen med sladdar och slangar överallt och det var dags att få bedövningen. Det var lite problem att få till sprutan rätt men efter ett par försök så domnade benen bort och det var dags! Det drogs och slets i mig och dom hade inte lätt att få ut han. Man hörde och kände hur läkaren fick ta i och efter en massa försök ringde dom in förstärkning men strax efter då så kom han äntligen ut! Han skrek på ordentligt och tårarna kom av lycka! Tog dock ett tag innan vi fick se han men när han tittade fram bakom skynket så var lyckan fullständig!

Efter att jag blivit omplåstrad så hamnade vi på förlossningen. Lillebror skrek konstant i över 2 timmar efter snittet så barnmorskan började bli lite orolig om han hade ont. Så barnläkaren kom och undersökte och hon kunde inte hitta något så efter ett tag fick vi komma ner på BB igen. Men eftersom han är så stor så var det kontroller på kontroller hela första dygnet men alla prover ser bra ut och vi har en frisk lite kille.

Och hur mår jag då? Jo jag mår bra, det hugger och svider i såret till och från men tack och lov för att det finns så bra smärtstillande. Men det blir bättre och bättre för varje dag som går så snart är jag på banan igen. 👍

Våga släppa efter

För ett par veckor sedan har vi vågat släppa ut Moa själv i en lekpark som ligger i närheten och vi har uppsikt över den från balkongen.
Men tidigare har det inte känts helt 100 med tanke på att vi bor inte i det bästa området men samtidigt så måste vi ju våga släppa tyglarna lite.
Nu med facit i handen så är det de bästa vi gjort för henne. Hon får möjlighet att träffa andra barn och söka kontakt själv, hon kan gå ut i lekplatsen när hon vill utan att vi ska stå som hökar över henne.
Min lilla tjej har helt enkelt blivit stor nu! 💜

Bebis!

Idag var äntligen besöket på specialistmödrarvården och nu har vi bokat in snittet som kommer ske nästa vecka 😄!
Besöket gick betydlig bättre denna gång och vi fick svar på våra frågor och samtidigt träffa en narkosläkar som gick igenom hela snittet med oss så nu är vi så taggade!

Det har varit en lång och jobbig väntan så det känns så otroligt skönt att ha ett slutdatum nu! Jag vet att nästa vecka kommer jag sitta med lillebror i famnen och känna mig otroligt stolt! 💙

Tisdag

Denna dag har då verkligen gått undan! 
Efter lämning av Moa i skolan så for jag över till Borlänge och biltema för att införskaffa nya hjullager till polon.
Sen var det tänkt att jag skulle åka tillbaka mot Falun för en lunch med Jessica och hennes lilla Ronja men det blev att dom kom till mig i Borlänge och vi tog våran lunch på Ikea istället.
Vi hade otroligt trevligt och tiden bara försvann. Något vi måste göra om mycket snart! 😀

Klockan två var det dags för Moas  hälsokontroll och vaccination och där försvann ytterligare en timme innan det var dags att åka hem och byta om till gymnos och i det tempot har eftermiddagen fortsatt.

Så full fart kan man sammanfatta dagen och skönt är det när man bara går i väntans tider. 😉

Nu blir det soffläge resten av kvällen så kroppen får vila lite och så laddar vi om för en ny dag imorgon.

Vecka 39

Nu är det snart över. Äntligen!
Höfterna gör bara ondare och ondare och på något vis så ligger jag så knasigt när jag sover så jag domnar av helt i axlarna och armarna vilket är otroligt obehagligt!!
Jag ser inget positivt med den här graviditeten längre! Jag vill bara ha han i min famn nu och få tillbaka en fungerande kropp igen.
Orkar inte med att aldrig få någon sömn, ha ont hela tiden och ett psyke som sviker hela tiden!!

Vi har ju som sagt tid på onsdag hos läkaren för att boka in dag för snittet och jag hoppas på att de kommer bli senast i början av nästa vecka men med min otur som förföljer mig så blir nog väntan längre än så. 😧

Det är tur att jag har lite saker inbokade så tiden kanske går lite fortare. 😉

Vardag igen

Nu är påsklovet över och det blir att återgå till vardagen imorgon.
Då Moa var sjuk hela veckan innan lovet så har det varit som långledigt för oss.
Dock har hon ju haft kortare dagar på fritids den här veckan (10-14). Vilket har varit otroligt uppskattat av henne att efter varit borta över en vecka och få komma tillbaka, träffa alla vänner och leka av sig lite då jag inte är allt för rolig att vara med just nu 😉

Ledigheten har i alla fall varit helt underbar och kunde inte kommit bättre! Vi har besökt framtidsmuseet, umgåtts med vänner och familj och bara tagit vara på varandra. Snart kommer det ju en till familjemedlem som kommer kräva massa tid så vi har verkligen försökt att bara vara där för Moa och lyssnat på vad hon vill. 😙

Drömmer mig bort

Idag har vädret varit riktigt ostadigt. Det har varierat från sol och regn samtidigt som det har varit storm. Dessa dagar får mig att längta lite extra till sommaren!
Jag vill ha sol, brunbrända ben och blå himmel!

Jag var in på nelly.com och hittade lite kläder som gärna kan få flytta hem till mig. 😊

Börjar sjunka in.

Jag har nu börjat acceptera att det kommer sluta med snitt även denna gång. Jag har gjort allt jag kan för att undvika det men det är inget jag kan styra över och tydligen mår lilla pyret lite för bra där inne och växer på sig i rasande fart.

Jag känner nu att jag bara vill att snittet ska ske så snart som möjligt. Den här spänningen och längtan om när värkarna kommer starta eller vattnet kommer gå har totalt försvunnit. Jag vill bara ännu mindre vara gravid nu.
Det ska bli skönt när han har kommit och man kan lägga denna långdragna och jobbiga graviditet bakom sig och bara blicka framåt.

Vi vet att vi kommer ha honom hos oss inom 2 veckor och på onsdag kommer vi veta vilken dag det blir.

Nu längtar vi efter att se vem det är som gömmer sig där inne! 💙

Plantering

Moa sådde ju lite paprika och vattenmelon för ett tag sedan och nu var det dags att plantera om.
Vattenmelonen som jag inte alls trodde på har vuxit massvis. 😊

Vi såg över resten av blommorna här hemma också så några har fått lite ny jord men det är dags att skaffa lite fler och större krukor då många håller på att klättra ur sina nuvarande.

Besked

Jag har aldrig blivit så kränkt och sårad som idag när vi var på ultraljud!
Under själva ultraljudet pratade vi lite och jag berättar att det har varit en jobbig graviditet med depression och rädsla och att jag hoppas på att pyret inte ska ha växt på sig så mycket så vi kan få föda vanligt.
Men efter alla mätningar så visar det sig att pyret växer på i rasande fart och ligger nu på 4.6 kg så det blir att det kommer sluta med snitt.

När vi får reda på detta så blir jag självklart ledsen känner hur det sista hoppet jag haft försvinner. Vi ställer lite frågor till läkaren men får inte något riktigt svar utan hon låter bara sur och kort.
Jag säger då att jag orkar inte med det här nå mer, jag har nått min gräns! Det har bara varit motgångar på vägen hela tiden och så kom det här! Då utbrister barnmorskan/läkaren att jag är omogen som säger så.
Då brast det totalt och jag tog mina saker och gick! Jag var aldrig otrevlig mot henne men hon hade mage att hoppa på mig!!

Efter vi kommit hem och jag har lyckats samla mig lite så ringer jag upp patientnämnden och berättar detta.
Dom kommer nu ta det vidare till hennes chef så ingen annan ska behöva uppleva samma sak som jag gjorde.

Som alla säger så kommer denna graviditet sluta bra och vi kommer få en go lite kille i familjen men det har som sagt varit en otroligt lång och jobbig väg hit och med beskedet idag så känns det inte direkt bättre. Jag kommer aldrig få föda normalt och när man blir snittad så känner man sig misslyckad (vet att man inte är det). Men man ställer sig frågan "vad är det för fel på mig?" "Varför kan inte jag?" Jag vet att det inte är något fel på mig men det är känslan man får.

BM besök

Idag har jag varit effektiv och bockat av en hel del innan pyret kommer 👍

Blev ett besök på jobbet över lunchen och av ren tur så var chefen där och hade lönesamtal med kollegorna så hon klämde in mig efter lunchen och vi passade också på att skriva en ledighetsansökan som jag inte alls hade tänkt på.

Andra saken jag avklarat är plock och färgning av mina bryn som jag skulle gjort förra veckan när Moa blev sjuk.
Så nu är det en mindre sak att fixa på morgonen och man kan känna sig som en människa utan smink.

Var på min förhoppningsvis sista träff hos barnmorskan på eftermiddagen också. Vi tog en del prover och allt ser bra ut så jag hoppas att det betyder att vi kan köra på imorgon. SF-måttet ligger nu på 49 och fick höra att det var lika stort som om jag hade väntat tvillingar. Jag trodde aldrig att jag var så stor men nu fick jag det svart på vitt.

Nu håller jag tummarna på att allt går bra imorgon och att vi har våran lilla plutt hos oss snart. 💙

Lycka!

Efter att ha varit ledsen och arg efter besked som vi fick på läkarbesöket så har jag nu funderat i några dagar och jag har ställt mig frågan om varför man ska vänta så pass länge innan nästa tillväxtultraljud? Vi fick ju tid nästa onsdag 15/4 för att kolla hur mycket pyret växt och se om det bli snitt eller inte (vilket ingen vill att det ska bli) så igår ringde jag min bm och blev uppringd idag. Jag frågade om vi inte kunde få en tidigare tid för ev igångsättning. Jag berättade att jag känner mig stressad och det är en kamp mot klockan om när han tänker titta ut. Min bm förstod mig och ringde upp till specialistmödrarvården och fixade en tid till nu på fredag istället då vi kan diskutera och lägga upp en plan.

Jag känner att jag nu har gjort allt jag kan för att få föda naturligt så jag hoppas han inte växt på sig för mycket den senaste veckan. 😊

Vecka 38.

Nu är han färdigbakad och mer än välkommen att komma ut men det ser ut som om han har det alldeles för bra där inne och stannar ett tag till. Det är ju inte så att han behöver växa till sig nå mer med tanke på att han väger ca 4 kg redan 😉

Veckan i sig har varit lite blandad. Höfter som spökat, sömnlösa nätter, mycket tankar och halsbränna som kommit. Trodde jag skulle klara mig ifrån det denna gång men icke då så nu lever jag på gaviscon men vet inte om det hjälper så mycket. Får nog bli apoteket i morgon och hoppas på att det finns andra alternativ som fungerar bättre. ☺

Barnet

Från och med nu betraktas fostret som fullgånget, det vill säga att det är färdigt att födas. I den här veckan väger fostret drygt 3 kilo, och är omkring 49 cm långt. De allra flesta ligger med huvudet nedåt nu.

Förlossningen är jobbig även för barnet. Men barnet klarar detta väl, och har till exempel lagrat extra näring som det kan använda. Underhudsfettet fungerar som energireserv den första tiden efter födseln.

De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6.

Sjukstugan fortsätter

Moas feber sitter fortfarande i och hostan vill inte ge med sig så idag ringde jag vårdcentralen och efter lite tjat fick vi en tid på eftermiddagen.
Moa har ju sedan liten lidit av hosta som kommer 1-2 gånger per år och vi har fått lite olika hostmediciner men inget som riktigt vill fungera.

Vi fick samma svar som alltid, det är förmodligen ett virus som har satt sig i halsen och stämbanden som bara är att vänta ut. Dom har en liten misstanke om astma men jag tycker inte att hon har några symtomer som visar det men eftersom det alltid bara är hosta och inga andra förkylningssymtomer så finns det en risk men det får man kolla vidare på senare om det inte ger med sig. 

Läkarbesök

Jag känner mig inte ett dugg lugnare efter läkarbesöket idag. Känner mig bara mer stressad och orolig.
Pyret har tydligen vuxit på sig rejält den senaste tiden, det är en klump på 4 kg redan nu. Så det är en stor risk att det kommer sluta i kejsarsnitt denna gång också om han fortsätter att växa såhär! Mitt enda mål denna graviditet var att jag skulle slippa snitt men motgångarna fortsätter!
Jag håller tummarna för att han vill komma snart så han inte hinner växa på sig allt för mycket. Men jag har inga förvärkar eller sammandragningar som skulle påpeka att han vill ut så nu är det bara att vänta och hålla tummarna!

Vi fick en ny tid om 2 veckor för att se hur mycket han har växt på sig så får vi ta beslut då om det finns någon möjlighet att sätta igång mig men det ska tydligen inte vara lika lätt när man blivit snittad tidigare.

Jag vet att oavsett hur allt slutar så kommer vi få något helt fantastiskt ur allt detta men det vore kul om något kunde gå som vi vill.