Igår eftermiddag fick vi åka hem och det var med blandade känslor. Vi lämnade våran trygghet. Den röda knappen som man bara behövde trycka på när man undrade något, hade ont eller när Oliver blev hungrig så kom det in färdig ersättning som var lagom varmt.
Men samtidigt så längtade vi alla så otroligt mycket efter Moa och att få vara hemma och låta allt sjunka in. Och det vägde tyngst så efter vi träffat barnläkaren och min läkare så var det grönt ljus att åka så vi packade ihop och åkte hem.
Hemma har allt gått så bra det kan.
Jag kämpar på med amningen som mer och mer börjar komma igång och Oliver är så nöjd med livet. Han är verkligen helt perfekt!
Natten var lugn, han vaknade två gånger och ville ha mat och ny blöja sen har han sovit så gott igen.
Jag är så otroligt stolt över Emil som får ta så mycket av nätterna då jag knappt kan röra mig. Det är han som kliver upp och fixar med ny blöja, blandar ersättning, hjälper mig upp och lyfter över Oliver till mig så jag kan amma.
Han är verkligen min klippa! ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar