BM-besök

Idag var det besök hos barnmorskan igen. Magen växer så det knakar och mitt SF-mått ligger nu på 39! Vilket är enorm när man är i vecka 32 så nu blir det att besöka specialistmödrarvården igen för att kolla hur det står till med allt.
Annars såg allt bra ut. Det var järnvärdet var lite lågt så vi ska öka till varje dag istället för varannan.

I helgen blir det att hämta hem barnvagnen och babyskyddet så det finns på plats och sen ska vi passa på att tvätta upp alla barnkläder så blir det lite att pricka av på listan som känns oändligt lång. 😊

Snart blir den här fröken storasyster! 💜

Tisdag.

Ringde barnmorskan angående min yrsel som fortfarande sitter i, dock inte lika mycket som igår men den finns fortfarande där. Beskedet jag fick var att jag nog har råkat ut för ett virus som har satt sig på balansen så det är bara att härda ut vilket känns lättare sagt än gjort. Så jag hoppas det är över snabbt! ☺

Idag var tredje och sista föräldraträffen som vi gått på. Jag känner mig lite irriterad efter träffarna då jag tycker att barnmorskan som håller i det förskönar allt och får allt att låta så lätt och smidigt!
Jag gick ju också på samma träff med samma barnmorska när jag väntade Moa och med egna erfarenheter av förlossningen och första tiden hemma så önskar jag att barnmorskan hade tagit upp mer om att det inte alltid blir som man tänkt sig.
Jag vill ju inte heller lägga mig i hela tiden och låta som någon surkärring så det blir att bita sig lite i läppen. 😉

Vecka 32

Ny vecka och nya tag!
Dom smärtsamma sammandragningarna har försvunnit men istället har jag börjar fått en del "mensvärk" men det är ju livmodern som tränar sig inför förlossningen och så länge jag slipper någon direkt smärta så är det okej.
Dock så idag när jag vaknade hade jag värsta yrseln någonsin! Jag kunde inte köra iväg Moa till fritids så hon har fått suttit i soffan med surfplattan hela dagen så idag har hon varit ordentligt understimulerad men så kan det gå.
Emil var bäst som kom hem och fixade lunch åt oss då jag knappt kunnat röra på mig utan att rummet försvinner under mig. Nu känns det bättre men jag är fortfarande inte helt bra så det blir att ringa barnmorskan imorgon.

Veckan i det hela har varit bra och jag hoppas på att yrseln försvinner nu och att den här veckan blir ännu lite bättre 😊

Barnet

Fostret väger cirka 1,8 kilo och är runt 44 cm långt. Hos förstföderskor kan barnet redan ha lagt sig med huvudet nedåt. För omföderskor kan det dröja ända fram till vecka 37 innan barnet lägger sig med huvudet nedåt.

De sparkar du känt tidigare är nu mer som knuffar eftersom fostret börjar bli för stort för att röra sig fritt i fostervattnet.

Saknar..

Åh vad jag saknar att kunna röra på mig!
Jag vill kunna ut och ta promenader, gå på gym, svettas lite!!
Jag känner hur mina muskler försvinner, fettet lagras och rastlösheten är ju inte att tala om!
Jag längtar så otroligt mycket efter att lilla pyret kommer ut och jag får och kan röra på mig igen utan en massa smärta!

Något jag längtar mest efter är att dansa! Saknar buggen och foxen! Att komma iväg en gång i veckan med Emil och göra något som vi båda tycker är riktigt kul! 
Det var ju tänkt att vi skulle ha börjat tävla men det blev inte riktigt så men till hösten  är vi igång igen 😄

Kommer sakna Malung och dansbandsveckan i sommar!

Onsdag..

Denna dag har verkligen inte gått min väg! En sömnlös natt gör ju inte att humöret är på topp direkt och idag var det också dags för kontroll på specialistmödrarvården så nervös och trött satte jag mig ner i deras väntrum men tydligen så låg dom lite efter så då efter 1.5 h väntan så var det min tur! Bebisen mådde bra och fostervattnet var på en okej nivå men någon livmodertapp gick inte att mäta men hon kunde i alla fall säga att den var sluten så det var ju ett gott tecken. Så nästa kontroll blir 1 april om det inte händer något på vägen.
Men nu är det bara att hoppas att det fortsätter ser bra ut och att sammandragningarna inte kommer tillbaka.

Nu ska jag försöka ta igen lite sömn om det går vill säga.

Massa gnäll.

Dessa sömnlösa nätter börjar göra mig galen!! Jag hinner sova ett par timmar och sen är det kört! Näsan rinner, magen spänner, svårt att andas och efter mina kortisonsprutor som jag fick har jag blivit otroligt torr i munnen och då blir det att jag dricker vatten som sedan spänner ytterligare i magen och så kommer illamåendet!
Det börjar ta på krafterna nu!

Vecka 31

Nu känns det mer än någonsin att det verkligen närmar sig!
Jag kände mig redan stressad efter att ha varit på tillväxtkontrollen men efter alla sammandragningar igår, inlagd över natten och kortisonsprutor så är stressen mer påtaglig.
Det är kanske dags att fixa det sista! Packa bbväskan, ta hem både babbyskyddet och barnvagnen så allt finns här hemma om det är så att han vill titta ut tidigare.

Sammandragningarna kommer fortfarande men det är inte alls som igår. Nu är det mest att dom finns där och går lite bak mot ryggen men någon direkt smärta är det inte som tur är.

Veckan i det hela har varit en bergochdalbana. Humöret har varit både varit på toppen och botten. Med andra ord har det varit en otroligt kämpig vecka men nu är det ny vecka och nya tag så hoppas på mer toppar än dalar ☺

Barnet

Fostret väger runt 1,6 kilo. Längden är ungefär 43 centimeter. Fingernaglarna har vuxit ut ännu mer och når fingertoppen. Fostret kan fixera blicken och ser bättre skillnad på ljus och mörker. Det verkar som om det även kan börja känna igen och reagera på musik som spelas vid upprepade tillfällen.

Sammandragningar

Idag har jag haft lite känningar av sammandragningar under dagen men på eftermiddagen/kvällen tilltog dom och blev kraftigare och började göra riktigt ont så jag försökte vila men det blev inge bättre så efter att ha pratat med förlossningen så tyckte dom att det vore bra att ta en titt så här är vi nu och blir kvar över natten.
Men allt ser bra ut med bebisen och sammandragningarna har avtagit efter en bricanyl men dom ville ha kvar oss över natten för lite extra koll då jag har så mycket fostervatten så finns det en ökad risk att moderkakan kan släppa eller att förlossningen vill starta tidigare.
Nu hoppas jag att natten blir smärtfri så vi får åka hem till Moa och bebisen stannar ett par veckor till.

Måste bara säga att jag har världens bästa syster med pojkvän som ställer upp och tar hand om Moa! Ni är bäst! 💛

Lättad

Min BM har inte ringt idag så jag lider nog inte av graviditetsdiabetes vilket är en stor lättnad. Äntligen är det något som går åt rätt håll 👍
Men efter sockerlösningen så har jag haft sura uppstötningar hela dagen och när jag tog min tupplur på dan så vaknade jag av att jag fick upp spya i munnen! Riktigt obehagligt och äckligt!! Jag hoppas att det lägger sig lite innan det är dags för att sova. 

Nu ska jag fortsätta min kväll framför familjen annorlunda och kramas med sambon min ❤

Graviditetsdiabetes eller inte?

Glukostestet är nu gjort men fy vad vidrig sockerlösningen va! Smakade precis som smält socker men det va bara att dricka upp och se glad ut och sen vänta två timmar.
Det va dom längsta timmarna i mitt liv kändes det som. Jag var otroligt trött efter att ha sovit dåligt i natt och det blev ju inte bättre av att inte få äta något men jag fixade det. Så nu väntar jag bara på att få beskedet. Det skulle gå hyfsat fort så det är bara att vänta och se.

Tillväxtkontroll

Lilla pyret växer som han ska och allt såg bra ut men tydligen så har jag för mycket fostervatten som gör att magen är så stor som den är. Det som kan hända är att förlossningen kan dra igång tidigare än beräknat datum men för min del så skulle inte det göra så mycket. Kanske inte direkt nu men från vecka 35 är han så välkommen ut.
Det kommer bli flera kontroller på specialist mödravården där dom kommer mäta fostervattnet och se om det minskar eller ökar så redan nästa vecka ska jag tillbaka.
Det kan ju vara så att om jag nu lider av graviditetsdiabetes så dricker/kissar barnet extra mycket som gör att det blir mer vätska men det får jag svar på imorgon.

Depression

Igår ringde min BM och berättade att jag hade fått tid hos en läkare idag angående min depression och nu har jag precis kommit därifrån.
Jag berättade hela min historia igen och vi kom båda fram till att det är så kort tid kvar nu så någon medicinering behövdes inte ta till. Jag måste bara bli bättre på att berätta hur jag mår för omgivningen och våga ta emot stöd, samt sänka alla krav.

Nu ska vi iväg på tillväxtultraljudet och få se lilla pyret igen.

Vecka 30

Jag har nog varit med om den jobbigaste veckan i mitt liv! Stress, panik, inte räcka till är bara några saker jag känt den senaste veckan så mycket tårar har det hunnit blivit men jag känner mig lite starkare nu och jag hoppas att de inte blir lika hemskt igen!

Idag var de träff med vår BM igen där jag tog upp allt som hänt den senaste veckan så nu pratas det om att äta medicin mot min depression men jag hoppas att jag slipper för det känns verkligen som sista utvägen och har jag klarat 30 veckor nu med detta så ska jag nog klara 10 till.

Vi kollade SF-måttet som vanligt och livmodern växer ju inte alls efter sin kurva, från att ha legat på den övre kurvan så har de nu stuckit i väg rakt upp och magen är enorm mot var de brukar vara så på onsdag har vi fått tid till specialist mödravården för ett nytt ultraljud där man ska kolla hur lilla grodan där inne växer.
Min BM är också lite fundersam och vill att jag kommer in på torsdag och gör ett glukostest för att titta så jag inte har råkat ut för graviditetsdiabetes men det skulle inte förvåna mig om jag åker på det också.

Barnet har också sjunkit ner nu och lagt sig med huvudet neråt så det är nog det jag kände förra veckan när det tryckte på så det är något som går rätt till i alla fall. 

Men nu är vi på slutspurten 😉

Barnet

Nu växer fostret mycket, och kommer att öka med ungefär 200 gram i veckan fram till förlossningen. Just nu kan fostret väga runt 1,4 kilo. Det är omkring 41 centimeter långt, men från och med nu kan det skilja mycket i vikt mellan olika foster eftersom föräldrarnas gener påverkar att vissa barn blir större och andra mindre. Moderkakans storlek och funktion spelar också roll.

Fostret har så gott om plats att det kan vända sig och växla mellan att ligga med stjärten eller huvudet nedåt. Först om några veckor behöver det lägga sig tillrätta med huvudet nedåt.

Sämre dagar

Jag trodde jag hade kommit förbi den största delen av min depression men så fel jag hade. Den har nog aldrig varit så jobbig som nu. Att kliva upp ur sängen är som en stor utmaning varje morgon, jag är glad att jag ska iväg med Moa varje morgon så man har en anledning.
Men mer ork än så finns inte, jag är som en zombie varje dag och jag hatar att må såhär!! Jag vill att den här graviditeten ska ta slut nu så jag hittar tillbaka till den glada Malin som jag brukar vara! 
Jag är ledsen på att känna mig så ensam och utsatt fast jag vet att jag har så många människor runt omkring mig men man vill ju inte erkänna eller visa utåt hur man egentligen mår, varken för sig själv eller någon annan.

Jag har nog aldrig förstått att en depression är en sjukdom som inte är så lätt att bara ta sig ur, jag har tänkt att det måste ju bara vara att ändra attityd men så fel jag haft!

Vecka 29

Tredje och sista trimestern är här!

Det börjar bli riktigt jobbigt nu med magen som är gigantisk och all "extra" tyngd och bättre blir de inte.

Jag tror att de börjar bli lite trångt åt han där inne nu, han är inte lika aktiv som tidigare och nu är det mer kraft i sparkarna. Jag kan också få en känsla att det trycker på neråt ibland som är lite obekväm men det är nog bara att vänja sig för som sagt så växer han på som bara den nu.

Barnet

Fostret väger nu runt 1,2 kilo och är ungefär 40 centimeter långt. Nu börjar det verkligen likna en riktig liten bebis. Det är tillräckligt stort för att kunna sparka på mammans revben och även slå mot urinblåsan. En del kan sparka så hårt att mamman blir öm på en viss punkt.

Ännu behöver fostret inte vända sig med huvudet nedåt eftersom det fortfarande finns gott om plats att ändra läge. Fostret kan drömma nu.

Vilken överraskning!

Idag trodde jag att jag skulle hem till Millan på lunch men när jag plingade på så stod världens bästa vänner innanför dörren som hade ordnat en baby shower!
Jag anade absolut ingenting och blev totalt överraskad!
De bjöds på blöjtårta, presenter, gofika och massvis med skratt!
Jag är så otroligt glad som har så underbara vänner runt omkring mig! 💜

Dagen började i botten men avslutas på toppen!