Vecka 24

Jag börjar mer och mer förstå att jag har en liten i magen. 😙💗

Från att ha känt sparkar lite från och till tidigare så känner jag hela tiden nu och dom är starka. Emil fick sig en spark i ansiktet igår när han pratade med busen där inne. 😁

Barnet

Fostret väger cirka 600 gram och är ungefär 30 centimeter långt. Huden, som tidigare har varit helt genomskinlig, börjar bli tjockare och täcks av fosterfett.

Nu kan fostret suga på tummen, det är en träning inför att suga på bröstet.

De små blodkärlen i lungorna, kapillärerna, växer som mest mellan vecka 16 och 24. Först nu kan fostret börja andas luft, om det skulle födas så tidigt.

Hörseln är väl utvecklad. Fostret känner igen mammans, partnerns och eventuella syskons röster. Den hör även mammans hjärtslag. Nu börjar det bli lite trångt där inne.

Igår kom smärtan!

Känner hur de hugger till i övre delen av magen och sen kom den ihållande smärtan som gör att man vill skrika rakt ut vid varje liten rörelse.
Tänkte att de skulle ge med sig så jag bet ihop men de ville inte riktigt de så Millan körde in mig till akuten efter lite övertalande.

Vi kommer in och blir tagna upp till förlossningen då jag hör dit nu och det kommer in en stressad läkare som känner på min mage och längst upp på livmodern så höll jag på att dö när han tryckte.
Han gjorde sen ultraljud och allt såg bra ut med bebisen som tur var!
Så vad som är felet på mig vet ingen då alla prover ser bra ut så de va bara att åka hem.

Natten tillbringades med ytterst lite sömn och massa smärta!

Blev ytterligare vända till förlossningen på förmiddagen men efter tre timmars väntetid gav jag upp och åkte hem igen.
Smärtan hade gett med sig lite så vi åkte i väg och kollade på lite vagnar i Borlänge då rastlösheten hade satt in.

Hittade Brios nya Go Next som vi båda fastnade för så den blir de nog att beställa 😊

Nu på kvällen har smärtan tilltagit igen och känner på mig att de kommer bli en till natt utan sömn. 😧

Lycka

Jag är så lyckligt lottad som har världens bästa pojkvän! 💗😙

Trots allt mitt gnäll och tjat om allt och mina gråtattacker så står han kvar där vid min sida och håller min hand och berättar att allt kommer blir bra!

När höften låser sig och foglossningen är som värst så är han där och hjälper mig och gör allt för att underlätta!
Eller när kroppen inte orkar eller klarar av i Moas tempo så kliver han in och är världens bästa bonuspappa! 

Vår son kommer få den bästa pappan man kan tänka sig!

Älskar dig hjärtat! 💖💖

Lugnande besked.

Vilken start på helgen vi fick.

Började med att jag ringde barnmorskan då jag har haft ont i magen till och från i två veckor och kände att de va dags att kolla upp de innan all ledighet som kommer nu.

Min bm blev osäker på vad de kunde vara och ville att jag skulle kontakta gyn direkt för att få göra en undersökning så jag ringde dit och fick prata med en riktig surkärring som sa att de inte fanns nån tid och tyckte jag skulle vänta till måndag och kontakta förlossningen.
Mitt i allt så nämnde hon missfall och jag fick panik och kände att jag kan ju inte gå och vara orolig i flera dagar så jag ringde 1177 också och vi kom överens om att jag skulle åka in på akuten och få göra en undersökning.

Vi fick träffa en riktigt trevlig läkare som kollade allt möjligt och allt såg bra ut men förmodligen så är de sammandragningar jag har och att bebisen växer lite extra fort just nu som gör att jag får ont.

Nu kan jag känna mig lite lugn igen och när jag får ont så vet jag nu vad de beror på.

Går åt rätt håll.

Imorgon är de sista arbetsdagen för de här året! Inte för att jag jobbar så mycket just för tillfälligt men alla andra är ju också lediga då 😀😀

Idag fick jag samtal från psykologen som jag ska börja gå hos för att försöka få styr på min depression men jag är rädd att jag som vanligt inte kommer släppa in henne och berätta hur jag verkligen mår. Jag har ju en tendens att lägga ett leende på läpparna och låtsas som att mitt liv är en dans på rosor fast jag mår pyton.
Vet inte riktigt varför jag gör så 😔

Fick också ett brev hem igår från specialistmödravården där jag ska träffa en läkare och reda ut min förlossningsskräck och göra en plan för den kommande förlossningen.

De känns så skönt att min bm tar mig på allvar och att jag får den hjälp jag behöver.
Det finns nog ett ljus där längre fram! 😃

Blev lite pyssel med Mosen idag 😘💜

VM

Idag fick jag min julklapp av chefen!
En halsduk, mössa och VM-biljett låg i paketet, inte den roligaste julklappen enligt mig kanske.

Bra dag!

Igår kväll såg jag för första gången bebisens sparkar på magen.
Tidigare har jag känt lite rörelse men inte alls som de är nu. De märks att han växer på sig och blir starkare 💓

Idag har jag känt mig ompysslad!
Efter jobbet for jag ner till Mimmi och fixade mina naglar inför jul och nyår 🎄 Känner mig riktigt nöjd och lite extra fin 😉

Dagen fortsatte sen i samma anda med middag och hembakat hemma hos syster och hennes sambo.

Nu är de dags att ta tag i lite vardagssysslor som fått väntat.
Inte alls lika kul men nödvändigt. 😩

Blir galen!

Hur svårt kan de va att hitta en julklänning?!

Köpt två olika nu och båda är försmå över bysten så jag har gått upp en storlek men de är lika små ändå!
De är så sjukt svårt att hitta något som passar när man måste beställa på internet för att lilla Falun inte har något utbud! 

Jag tycker att julafton känns som en stor ångestladdad dag redan nu och saken blir ju inte bättre när man känner sig fet och ful!!

Vet att de är mycket klagande just nu men måste få ur mig!

Dessa är klänningarna jag provat.
Den rosa klänningen har jag i marinblå.

Från 25 till 85

Idag hade jag tid hos läkaren för att göra en utvärdering sen jag var där senast.

Jag jobbar nu 25% och läkaren är förvånad att jag klarar av att jobba men jag känner glädje att åka till jobbet och få träffa mina underbara kollegor och barnen så så länge min kropp orkar är jag glad. ☺

Men den säger mer och mer emot.
I helgen så har min foglossning blivit värre än någonsin. Mitt bäcken har gett upp så läkaren tog upp kryckor och sittring vilket jag hoppas att jag ska klara mig utan! Någon stolthet måste jag få ha kvar!

Nu är de bara att försöka ta en dag i taget och hoppas att de inte blir nå värre!

Klagomål

Man tänker att man ska leva i ett lyckorus när man är gravid men ibland blir de inte som man tänkt sig.

Från V.12 har de varit pest och pina! Foglossningen och illamåendet började komma och som om inte de skulle vara nog så blev min huvudvärk 100 gånger värre än vad den någonsin har varit.

Efter de har de bara gått utför med värre foglossningen så nu får jag knappt röra mig enligt min läkare, vilket är lättare sagt än gjort.
Efter att blivit sjukskriven så kom depressionen också. Att bryta ihop varje dag och känna sig värdelös blev som en vardag. Att känna sig otillräcklig som mamma till Moa.

Jag försöker ta mig ur denna svacka men de är lättare sagt än gjort när man känner hur kroppen jobbar emot mig.

Var till min bm i fredags och fick höra att jag har riktigt långt blodtryck vilket förklarar min yrsel som varit de senaste dagarna.
Men jag kommer få hjälp på olika sätt att ta mig ur denna svacka så jag försöker se ljust på framtiden.

Vill bara avsluta med att säga trots allt detta är våran lilla pojke mer än efterlängtat och älskad. 💙