En regnig onsdag.

Kan de inte sluta regna snart så man kan gå ut en stund? Jag blir galen av att bara sitta inne men vad gör man inte när vädret sviker. Jag har passat på att bytt gardiner så nu är julgardinerna nere men jag skulle dock behöva nya gardiner här hemma men de får bli ett annat projekt.

Passade på och kolla på en av filmerna jag hyrde i söndags, Friends with benefits. Den va riktigt rolig och slutet va helt underbart, tårarna va inte långt bort då. En helt klart sevärd film =)

Ge mig sommar, sol och värme!!

Varför ska de vara så svårt att visa känslor?

När man får frågan om hur man mår varför kan man inte bara svara ärligt och berätta om de är något som tynger än? Nej då sätter man ett leende på läpparna och berättar att allt är jätte bra. Varför kan man inte visa sig själv sårbar? Varför måste man visa sig så stark utåt när man egentligen håller på att bryta ihop totalt?
Jag har alltid haft svårt att visa mig sårbar och ledsen. Jag stänger allt inom mig och försöker intala mig själv att allt är jätte bra och sen bryter jag ihop när ingen ser mig. Varför kan jag inte tillåta mig själv att vara ledsen i någons tillvaro eller bara berätta hur jag egentligen mår?

En dag i Vika!

Idag så försvann grubblandet ett tag när jag kom ut till Vika. Jag kände mig otroligt lycklig och tillfreds med livet när jag va där ute. Jag kan känna att jag saknar Vika otroligt mycket till och från, känner mig verkligen hemma där.

Först åkte jag och Moa ut till mamma och kollade in hallen dom håller på att målar om. De kommer bli otroligt fint när allt är klart! =) Mamma bjöd också på våfflor sen ville Moa ut och cykla så jag passade på att åka till Ida och hälsa på. Vi tog oss en varsin kopp the och kaffe och satte oss i solen och snackade lite skit och bara njöt.

De har varit en riktigt toppen dag med underbara människor och massa mys.

Kär i kärleken?!

Jag kom på mig själv här om dagen att de va otroligt längesedan jag var kär och verkligen kär på riktigt! Jag har gått och blivit kär i själva kärleken, man tycker om själva situationen att ha någon där som finns vid ens sida. Men kär de va de otroligt längesedan jag va. Jag har verkligen tyckt om personerna som har funnits i mitt liv men mer än så är de nog inte om man tänker efter.
Jag har nog varit rädd för att vara själv för de har alltid dykt upp någon. Men jag har verkligen kommit på mig själv nu och nu får de bli ett stopp på de här.
Jag har otroligt lätt att inbilla mig att jag är kär i någon bara för att jag trivs med personen men jag måste sätta stopp för dom tankarna och verkligen känna efter vad jag känner för personen på riktigt!Är de riktiga känslor eller är de bara situationen som gör mig förälskad?
Från och med nu så blir de att tänka om och verkligen känna efter om den "rätte" någon gång skulle dyka upp ;) Men just nu har jag gett upp hoppet om kärlek!
Självklart finns tankarna om att man vill dela sitt liv med någon, att ha någon att komma hem till på kvällarna, någon att mysa ner sig hos, någon att småbråka med, en person som tycker om mig för den jag är. Men just nu lägger jag bort dom tankarna och försöker hitta mig själv och mitt eget liv.

Känns som om mitt liv har stannat upp!

Alla dagar är lik som andra, vaknar, lämnar Moa på dagis, jobbar, hämtar Moa, hem och laga middag, lägga Moa och sen är dagen slut.
Mitt liv står just nu bara still och jag vet att de är bara jag som kan ändra på de men jag har frågat mig själv i några dagar vad jag vill med mitt liv men jag hittar inget svar! Mitt huvud går på högvarv just nu och jag blir inte klokare för de. Skulle vara helt underbart om någon kunde komma och skaka om mig lite och säga till mig vad jag vill här i livet men tyvärr så fungerar de ju inte så.