Nu har vi fått haft Oliver hos oss ett år. Det är helt sjukt att det gått ett år redan!
Känns som om det var igår vi steg in på BB kl 07:00 och blev inskrivna för planerat snitt. Hur nervös och pirrig man var för att se vilken lite kille vi väntade.
Det var en helt underbar kille som kom och gjorde vår familj komplett!
Mamma älskar dig!
Två veckor har varit en lång väntetid på att få ett besked. Gått i ovisshet och varit så nervös men igår kom dagen jag både har längtat och fruktat över.
Och beskedet var som väntat, giftstruma!
Jag hade ett hopp om att provsvaret jag fick från början skulle förändras för det var sån liten marginal över men efter ytterligare prover så var det bekräftat.
Nu ska jag äta massa mediciner i 1.5 år och så förhoppningsvis ska det försvinna annars väntar en operation och skulle de va så att jag inte reagerar bra på medicinen så kan det bli tidigare.
Det kommer alltid finnas en risk att få tillbaka det, hälften av alla får det igen. För att vara helt säker så måste man operera bort sköldkörteln men det beslutet får jag ta om det förmodan skulle bli aktuellt.
Efter beskedet bröt jag ihop totalt men efter några timmar reste jag mig och kände att nu ska jag kämpa mer än någonsin! Jag ska bli frisk! 👊
