Nu känns det som om man är tillbaka på kapitel ett igen.
Moa säger en massa saker som gör en så ledsen men efter denna helg är över så kommer de ske ett möte och jag får sedan se vart detta leder.
Jag förstår inte hur mycket ett litet barn ska slängas runt och alla dessa känslor som bubblar i dem som de inte kan sätta ord på men dem har inget att säga till om eller man själv som förälder kan inget göra utan man utelämnar sig helt till främande människor som ska bestämma över hur våra liv ser ut!
Jag vill få ett slut på detta och kunna gå vidare och jag vill ha en glad dotter som bara kan få vara barn och inte behöver tänka så mycket på vad andra tycker utan kan få följa sina känslor och slippa att någon annan styr över henne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar