Känslosam dag!

Idag var de äntligen dags efter 2 års tid! Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv och hjärtat har nog aldrig slagit så hårt! Jag gjorde allt som stod i min makt till att få detta till de bästa, men oron finns där att man kanske går förlorad ur detta! Man kanske har dragit igång något som gör saken till de värre!  Men jag håller tummarna nu att de ska gå hela vägen annars vet jag inte vad jag kommer ta mig till! Man måste ju tänka på att detta handlar om en människa och se de från hennes bästa och inte sätta sina egna behov i första hand!
Men nu kan jag inte göra något än vänta och hoppas!
Jag är och kommer vara evigt tacksam för alla som funnits där vid min sida och ha stöttat mig genom detta!