Jag önska att jag fick känna lite gehör, att jag också är saknad och älskad. Men de känns som om jag försöker men de kommer bara från mitt håll tyvärr. Jag kanske får fel vibbar eller kanske inte? Jag vet inte vad jag ska tro. Jag känner mig förvirrad och tom men samtidigt så fylld med känslor. Vart är detta på väg? Hur mycket orkar man? Vill jag? Vad är de som egentligen händer?!
Jag håller på att bli galen av alla tankar och funderingar som rullar runt i huvudet! Jag kan inte sova på nätterna och är som en zombie på dagarna! När ska detta få ett slut?!
Fy vad jobbigt Malin, jag känner igen det där. Och ena sekunden störtgrinar man och nästa sekund sitter man och skrattar istället.
SvaraRaderaJag hoppas att allt löser sig, verkligen..
Kram vännen!!! känns som du och jag kanske ska träffas och prata lite snart? =) ring när / om du vill ha en dejt, du vet vart jag finns =) KRAM
SvaraRadera