Hemmakväll med barnen

Sambon är iväg för att fira en kompis som fyller 30. Hela familjen var med tidigare men själv så uppskattar jag inte när vuxna intar massvis med alkohol och det är flera småbarn i närheten. Så min visit blev inte långvarig. Hade ingen större lust att gå dit alls men ställde upp för sambons skull som så gärna ville att vi alla skulle gå. Men med facit i handen så stannar vi hemma nästa år om vi inte får barnvakt. Men vet inte om sambon vill att jag ska med då han inte heller frågat om vi skulle fixa någon som kunde ta barnen. Men han kanske bara vill vara lite själv med det gamla killgänget som det en gång va.

Istället myser jag och barnen med lite gott framför tvn. Men tror det är dags för att lägga Oliver strax då han är vaken på övertid och det börjar märkas av.

Startar veckan med vab

Sen natten mellan torsdag och fredag förra veckan har Oliver åkt på en riktigt jobbig förkylning. Det är stopp i näsan och han hostar så han spyr. Ingen förbättring än men jag hoppas vi har nått toppen av förkylningen nu. Gör så ont att se han må så dåligt. 

Dock är det full fart några timmar om dagen så man knappt märker av något förkylning förutom att näsan rinner men sen kommer svackan och då är han helt borta. 

Efter lite rådfrågning med VC idag så finns det inte så mycket att göra så länge han inte hostar sig blå eller får feber. Bara vara hemma och vänta ut förkylningen var rådet så nu är vi hemma och sagt till både jobbet och förskolan att vi satsar att vi är på benen på torsdag igen.

Känns så dumt att vara hemma så länge. Först har jag varit sjukskriven pga mina ögon och nu när det börjar kännas någorlunda bra så blir Oliver sjuk.

Känns som om vi har hamnat i en ond cirkel av massa sjukdomar.

Separationsångest

Idag har jag tankat upp massa mys med barnen då det bär av till Stockholm imorgon.
Har sjukt mycket separationsångest från dom! Jag som har längtat efter en hotellnatt utan barn där jag kan få sova ut. Men nu när den kommer vill jag ställa in allt och sova med barnen tätt intill hela natten.
Men jag vet att jag kommer njuta fullt ut imorgon när jag sitter på tåget.

Väskan är packad och klockan ställd. Imorgon klockan 07:00 går bilen mot tågstationen. 

Sen jag fick beskedet att jag lider av giftstruma så har jag i större del mått bra. Lite biverkning från medicin och snabb puls men det är något jag har kunnat hanterat. Men sen cirka 1 månad tillbaka har mina ögon påverkas. Har haft ont bakom ögonen mot kvällen men sen i tisdags har det trappas upp.
Tre dygn av ständig smärta och ljuskänslighet.

Jag har hela tiden varit emot operation men just nu börjar jag överväga det. Just att det har satt sig på ögonen påverkar allt! Har svårt att koncentrera blicken på något utan att ta en paus så ögonen får vila och så håller det på.

Men jag hoppas att det finns någon enkel lösning på det här så jag kan fortsätta med min medicinering och i slutändan försvinner giftstruman utan operation

Oliver

Nu har vi fått haft Oliver hos oss ett år. Det är helt sjukt att det gått ett år redan!

Känns som om det var igår vi steg in på BB kl 07:00 och blev inskrivna för planerat snitt. Hur nervös och pirrig man var för att se vilken lite kille vi väntade.
Det var en helt underbar kille som kom och gjorde vår familj komplett!

Mamma älskar dig!

Gårdagens besked.

Två veckor har varit en lång väntetid på att få ett besked. Gått i ovisshet och varit så nervös men igår kom dagen jag både har längtat och fruktat över.
Och beskedet var som väntat, giftstruma!
Jag hade ett hopp om att provsvaret jag fick från början skulle förändras för det var sån liten marginal över men efter ytterligare prover så var det bekräftat.
Nu ska jag äta massa mediciner i 1.5 år och så förhoppningsvis ska det försvinna annars väntar en operation och skulle de va så att jag inte reagerar bra på medicinen så kan det bli tidigare.
Det kommer alltid finnas en risk att få tillbaka det, hälften av alla får det igen. För att vara helt säker så måste man operera bort sköldkörteln men det beslutet får jag ta om det förmodan skulle bli aktuellt.

Efter beskedet bröt jag ihop totalt men efter några timmar reste jag mig och kände att nu ska jag kämpa mer än någonsin! Jag ska bli frisk! 👊

Framsteg

Nu händer det saker i Oliver utveckling! Från en lat lite goding som varit alldeles för bekväm av sig har nu börjat åla/krypa. Så kul att han äntligen kan börja ta sig framåt själv.
Vilken skillnad det kan vara på barn. Moa var extremt tidig med allt, gick utan problem redan vid åtta månader och så har vi Oliver som börjar åla vid nästan 11 månader. Men det har varit otroligt skönt att han inte har lika bråttom som syrran. Man vet ju vart man har han hela tiden.

Till något helt annat så har eftermiddagen gått i ett! Emil är iväg med jobbet på innebandy och middag så jag har haft barnen själv och just tisdagar är lite körigt med Moa som har gymnastik mellan 16:30-18:30. Det skulle handlas efter vi lämnat Moa och sen hem och ge Oliver middag. Men när det var dags att hämta hem henne igen så fick Oliver vara kvar hemma med Göran men väl hemma igen så var Oliver trött och ville sova och samtidigt skulle jag fixa middag. Var tänk att det skulle bli pannkaka men istället gjorde jag det lätt för mig och slängde ihop äggmackor. Moa är nöjd och ligger i sängen och Oliver ligger nu i vagnen och sover efter att ha varit lite knölig så nu slänger jag mig i soffan och stannar här tills det är dags att förflytta sig till sängen.